söndag 26 juni 2016

Midsommar

En ljuvlig helg är till ända. Sol, värme trevligt umgänge och god mat. Precis som det ska vara en midsommarhelg. Njuter av fantastiska ljusa sommarnätter.

Bodens hembygdsförening arrangerade som vanligt firande på hembygdsgården med kransbindning, musik, resning av midsommarstång och lekar.

En stund med kameran blev det också i min trädgård. Fångade bl a en Blåvinge och ett av mängder med bin som upptäckt att vår Finlands vita ros är i full blom. Bråda tider....





12 kommentarer:

  1. Vilken underbar midsommarhelg vi har haft i stora delar av vårt land! Härlig sommarkänsla i dina bilder! Så vacker blåvingen är i närbild!
    Ha det bra!

    SvaraRadera
  2. De flesta verkar ha klarat midsommar med helt ok väder :) Härligt!
    Verkligen vackert fotad Blåvinge!

    SvaraRadera
  3. snyggt att få foto på blåvinge hade den på kornet men de viker så snyggt ihop sina vingar .Så trevligt med kransbindning ,kramen Nette

    SvaraRadera
  4. Wow säger jag till dina vackra bilder. Blåvingen får en extra stjärna av mig för fjärilar gillar jag. Alltid trevligt att kunna fira en klassisk svensk midsommar med dans och lek.

    SvaraRadera
  5. Oj, fjärilen är fantastiskt vacker! Din midsommarhelg låter som en riktigt trevlig helg!

    SvaraRadera
  6. Precis som en midsommar ska vara! Jättefina bilder! Och jag unnar verkligen er de ljusa nätterna efter den långa mörka vintern. Njut!!!

    SvaraRadera
  7. Vilket härligt midsommarfirande! Fina närbilder på biet och fjärilen också! Fjärilar har jag försökt fota många gånger, sååå svårt!

    SvaraRadera
  8. Fina foton. :) Det verkar som du hade en trevlig midsommar.

    SvaraRadera
  9. Fin midsommar, härligt!
    Och vilka fina bilder! Underbara!
    Agneta kram

    SvaraRadera
  10. Vackra bilder som vanligt! Njuter, och jag säger tack för att du delar med dig!
    Kramar Karin

    SvaraRadera
  11. Ensamhet vid psykisk ohälsa!14 juli 2016 kl. 01:14

    Du som drabbats av psykisk ohälsa eller har diagnoser, är du mycket ensam? Det är väldigt vanligt, många i den situationen är helt eller nästan helt utan vänner och har sämre kontakt med sin familj. När det gäller vänner kanske man haft problem ända sen barndomen med den sociala biten och kanske aldrig format vänskaper. Eller man kanske haft vänner som man förlorat kontakten med på grund av att den psykiska ohälsan kommit emellan. Det dåliga måendet har gjort att man isolerat sig och varit tvungen att tacka nej när vänner och familj vill träffas.

    När det gäller ensamhet som orsakats av att det blivit ett avstånd mellan dig och befintliga vänner och familj rekommenderar jag att du försöker vara öppen med dina problem. Förklara vad ohälsan gör med dig så dom förstår att du gärna vill träffa dom och upprätthålla relationen men att du inte kan just nu. Säg att du hoppas att dom kommer finnas kvar även om du inte orkar träffa dom så ofta. Har du redan förlorat kontakten med personer som du saknar kanske du vill återuppta kontakten? Dom saknar dig säkert också och kanske aldrig förstått varför ni kom ifrån varandra. Kanske en förklaring till varför det blev som det blev är allt som behövs? På grund av det stigma och den tabu som finns kring psykisk ohälsa kanske du inte vågat berätta vad som faktiskt hänt dig och hur du mår. Jag har efter lång tid med ohälsa valt att vara helt öppen med min familj och vänner, mycket genom bloggen. Detta har lett till mycket bättre relationer med nära och kära. Dom förstår när jag tackar nej till att umgås och när vi umgås har jag inte på mig den berömda ”masken” och kan vara mig själv. Tack vare det har jag fått en bättre kontakt och känner att omgivning förstår vem jag är på ett djupare plan.

    Lider du annars av ensamhet som orsakas av att du på grund av sociala problem aldrig kunnat skapa närmare relationer? Jag rekommenderar även då att du är öppen med dina problem och hur dom påverkar vem du är som person. Då skapar du en ärlig grund för en relation. Men hur ska man då skapa relationer som vuxen eller ung vuxen om man haft problem med det hela livet? Ett tips är att du hittar andra i samma situation som du då det är lättare att skapa relationer med personer som haft samma eller liknande problem.
    En bra organisation för personer med psykisk ohälsa är RSMH, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa. Det här har jag saxat från deras hemsida: ”Här kan den som lever med psykisk ohälsa och ensamhet hitta stöd i umgänget med andra i samma situation. Det kan handla om allt från att ta en pratstund över en fika till att delta i en självhjälpsgrupp, kurser och andra aktiviteter eller engagera sig i själva föreningsarbetet.” Källa Har du NPF kan jag rekommendera föreningen Attention: ”Vi har 60 lokalföreningar runtom i landet. Där kan du träffa andra som befinner sig i en liknande situation. Lokalföreningarna arrangerar träffar, utbildningar och gruppaktiviteter. Om du vill kan du även engagera dig intressepolitiskt genom din lokalförening.” Källa

    SvaraRadera
  12. Ann S ! Uppsala!17 juli 2016 kl. 11:01

    Ensamhet vid psykisk ohälsa! Du som drabbats av psykisk ohälsa eller har diagnoser, är du mycket ensam? Det är väldigt vanligt, många i den situationen är helt eller nästan helt utan vänner och har sämre kontakt med sin familj. När det gäller vänner kanske man haft problem ända sen barndomen med den sociala biten och kanske aldrig format vänskaper. Eller man kanske haft vänner som man förlorat kontakten med på grund av att den psykiska ohälsan kommit emellan. Det dåliga måendet har gjort att man isolerat sig och varit tvungen att tacka nej när vänner och familj vill träffas.

    När det gäller ensamhet som orsakats av att det blivit ett avstånd mellan dig och befintliga vänner och familj rekommenderar jag att du försöker vara öppen med dina problem. Förklara vad ohälsan gör med dig så dom förstår att du gärna vill träffa dom och upprätthålla relationen men att du inte kan just nu. Säg att du hoppas att dom kommer finnas kvar även om du inte orkar träffa dom så ofta. Har du redan förlorat kontakten med personer som du saknar kanske du vill återuppta kontakten? Dom saknar dig säkert också och kanske aldrig förstått varför ni kom ifrån varandra. Kanske en förklaring till varför det blev som det blev är allt som behövs? På grund av det stigma och den tabu som finns kring psykisk ohälsa kanske du inte vågat berätta vad som faktiskt hänt dig och hur du mår. Jag har efter lång tid med ohälsa valt att vara helt öppen med min familj och vänner, mycket genom bloggen. Detta har lett till mycket bättre relationer med nära och kära. Dom förstår när jag tackar nej till att umgås och när vi umgås har jag inte på mig den berömda ”masken” och kan vara mig själv. Tack vare det har jag fått en bättre kontakt och känner att omgivning förstår vem jag är på ett djupare plan.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.