I min värld använder man skor på fötterna framför allt för att gå med. Eller för att dansa, springa, klättra eller som skydd vid skogsarbete eller i en verkstad. Lite festligare varianter för partybruk. De senare med mer eller mindre höga klackar. Höjden på klacken lär visst öka med graden av festligheter vad jag förstår. Och har långt tillbaka varit ett tecken på lycka och framgång.
Nu har det skapats skor som inte är gjorda varken för att gå eller dansa i. Det fungerar inte. Foten klarar inte den ställningen. Man har dom när man sitter. För att man ska se elegant ut. Hmmm.....
Lånad bild
Jag som är rätt kort i rocken har förr alltid använt skor med klack. Både för att komma upp någon extra centimeter över havet men också för att det känts skönt att gå i så man inte lutar bakåt. Inga häftiga klackar dock. Under de senaste åren har jag fått övergå till bredare och lägre varianter för att kunna gå något så när utan att få ont i fötterna. Och skaffat specialgjutna sulor att ha i walkingskorna. Jag som älskar att ta långa promenader kan nu göra det igen. Så härligt!
Jag gillar mina walkingskor.
Trots brist på klackar så försäkrar jag att jag är både lycklig och framgångsrik
- inom områden som är viktiga för mig.
Trots brist på klackar så försäkrar jag att jag är både lycklig och framgångsrik
- inom områden som är viktiga för mig.