Tomt i huset

Vår älskade hund Ruffa har tassat vidare till hundhimlen idag. Så tomt det är här hemma efter henne! Inget knarr hörs från hundkorgen längre. Inget trampande runt köket vid matdags. Saknar till och med alla torrfoderkulor hon spred omkring sig - bra att ha vid sämre tider?

Ruffa uppnådde den aktningsvärda åldern 16 år och 3 månader. Inte många vorsthrar som blir så gammal, så vi har fått förmånen att ha henne länge hos oss. Hon var en av Gaisas (vår första strävhåriga vorsteh) valpar i andra kullen - vår egen uppfödning. Härligt att ha fått följa Ruffa från födseln, uppväxten med kullsyskonen och framförallt med mamma Gaisa. De två hade väldigt skoj ihop. Dessutom lärde kloka Gaisa sin valp väldigt mycket om hur man ska bete sig som hund hos husse och matte.

Ruffa har varit en väldigt lättlärd och följsam hund. Trevlig att jobba med. Under åren har det blivit många turer i skogen på jakt efter gråfågel och på fjället efter ripa. Fanns det bara fågel i markerna så visst hittade Ruffa dom!

På hemmaplan har hon älskat att ligga på altanen och njuta av solvärmen. I yngre da´r hjälpte hon gärna matte att gräva i rabatterna. Några hyss måste man ju få ha....

Inte ens när husse glömde henne ute på gården efter lunchrastningen drog hon iväg på turné. Tålmodigt väntade hon i flera timmar vid altandörren. Till slut gick hon runt huset och fick syn på grannen. Dit gick hon och beklagade sig - och blev äntligen insläppt i vårt hus.

Som pensionär har hon lärt sig åka skoterpulka. Efter lite tveksamheter i början så blev det ett av Ruffas största nöjen. Ofta egen pulka bäddad med renskinn. Lycka!!! När vi hittat vårt Shangrila för dagen och grävt vår solgrop i snön så har hon varit den första att parkera - på renskinn givetvis.

Till slut - efter ett mycket långt och som vi tror bra hundliv har Ruffa lämnat oss.

Vi saknar henne så...

Midsommarafton

Midsommarnattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.
- eller hur det nu var......

Plus 12 grader under dagen. Kylig vind. Inte ovanligt denna sommar.
På plussidan får man väl säga att det inte regnar i alla fall.

Har nyss kommit hem från midsommarfirande hos goda vänner. Så härligt med dessa traditioner! Förutom att njuta av trevligt umgänge och god mat har vi givetvis klätt midsommarstång med löv och blomsterkransar. Vackraste stången på många år. Fast det har vi visst tyckt förr.

Hittade faktiskt rätt bra med blommor efter lite letande. Hundkex, rödblära och midsommarblomster framförallt. Sju sorter kom vi inte upp till, fast det är ju å andra sidan inte nödvändigt heller. Drömma ljuva drömmar går bra ändå!

Skönt var det att dra sig inomhus efter arbetsinsatsen. Slippa nordanvindarna och myggen. Undrar om vi var ensamma om att klä stång i år. Varken hörde eller såg andra människor vara utomhus i kvarteren runt omkring.

När vi cyklade hemåt lyste solen från klarblå himmel. Klockan var runt elva på kvällen. Så ljuvligt! Älskar denna tid när det är ljust dygnet runt. Önskar att den räckte lite längre bara. Nu går vi ju mot mörkare tider igen. Vill helst förtränga detta faktum. Glömmer det så länge i alla fall och bara njuter av Norrbottenssommaren.

Invasion

Norrbotten har invaderats av miljontals flygande elakingar!!!

Ikväll hade jag planerat att rensa i rabatterna och plantera ut mina stackars plantor, som drabbats av omväxlande stormvindar och ösregn den senaste veckan. Ett under att dom överlevt!

Rabatterna svämmas just nu över av förgätmigej, styvmorsvioler och kvickrot. Ger mig lite huvudbry - blommorna är ju så vackra! Funderar på att delvis låta dem vara kvar. Problemet är att de blir så skräpiga när de blommat över. River jag bort dem då så blir det ju stora hål i blomhavet! Inget finns heller då att ersätta dem med.

Nåväl - jag satte på mig trädgårdsvantar, pälsade på mig mot kylan och styrde stegen mot framsidans rabatt, utrustad med spade och sekatör. Här skulle rensas ogräs och klippas skott från Finlands vita ros, som tenderar att breda ut sig lite överallt.

Efter några minuter kom anfallet. Horder av blodtörstiga myggor gjorde störtdykningar mot de kroppsdelar som inte var täckta av ogenomträngliga tyger. Hade dem surrande i öronen, bak i nacken, i ögonvrårna......... Vid det laget hade jag lyckats rensa en del av rabatten och hade rejält jordiga vantar. Gissa hur jag såg ut när jag slagits med elakingarna en stund!! Kunde inte låta bli att le åt min spegelbild när jag till slut gav upp trädgårdsarbetet och flydde inomhus.

Får ta nya tag imorgon. Kanske djungelolja hjälper en stund. Tyvärr så är jag en sådan person som drar till mig myggen. Min man är så glad när jag är med i myggrika trakter, för då slipper han bli biten! Har provat det mesta - inklusive äta vitlök. Hjälper inte.

Undrar vad det är som gör vissa människor till myggmagneter?!

Konfirmationskort

Ikväll strömmade inspirationen till...

Fick en beställning på ett konfirmationskort för ett tag sedan och har gått och grunnat på layouten ett tag. Rätt som det var så sa det klick.

Till en musikalisk kille med sinne för vackra saker:


Så här blev insidan:

Jag försöker göra korten så personliga som möjligt. Det är ju det som är vitsen med eget kortmakeri! Det kan också få synas att det är handgjort.

Hyllorna i butikerna är fulla med andra kort........

Vänskap

Under helgen har jag haft besök av en gammal god vän. Vilken helg vi haft! Den lever jag på länge. Mat och prat i kvadrat. Inte många knop gjorda för övrigt. Så skönt att bara slappa och lägga energin på att lösa små och stora världsproblem.....

I fortsättningen ska det bokas in liknande helger, åtminstone ett par gånger per år. Rena friskvården!!!

Detta står att läsa i Wikipedia:
"Vänskap är en typ av social relation, i vilken de båda parterna hyser ömsesidig tillit till varandra. Eftersom de allra flesta forskare menar att människan är ett flockdjur, och behöver sociala kontakter med andra människor, så är vänskap väldigt viktigt...."

"Hur många kontakter man har per vecka spelar inte så stor roll, utan det som påverkar välbefinnandet är hur nöjd man är med de kontakterna." Detta enligt en ny forskarrapport.

"Att ha en vän är att känna sig sedd och accepterad, att få vara både stark och svag, att vara förvissad om att bli stöttad och mottagen när det verkligen gäller - och att vilja vara likadan tillbaka. "

Är beredd att skriva under på dessa påståenden.

Goda vänner är livets verkliga skatter

Paltbröd med fläsk

Ingen LCHF-middag...

Idag vankades det Paltbröd med fläsk till middag hos oss. Blev så oerhört sugen på det när jag gjorde veckans matinköp igår. Gammaldags husmanskost ursprungligen från Västergötland, men mycket vanlig i Jämtland - mina hemtrakter. Det var fest när mamma lagade denna rätt därhemma....

Min mamma gjorde för övrigt oftast fest även av vardagsmiddagarna. Hon älskade att laga mat! Kommer fortfarande ihåg hur gott det doftade i köket när hon kokade bruna bönor - Mmmmm. Hon experimenterade mycket och testade nya recept och ingredienser. Odlade själv broccoli, brysselkål, savoykål, bönor och mycket annat härligt i sitt trädgårdsland - långt innan det blev vanligt med dessa grönsaker i affärsdiskarna. Detta är ca 50 år sedan!

Recept på Paltbröd för 2 personer:
Koka upp 1 liter vatten med ½ tsk salt. Bryt i ca 16 bitar Mjälloms Palt-tunnbröd OBS! det ska vara tunnbröd och inte tjocka blodbrödskakor!!! och låt brödet få ett hastigt uppkok. Låt vattnet rinna av i ett durkslag.

Servera med stekt fläsk och en bechamelsås.
Vissa vill ha lingonsylt till.

Måste tillstå att detta blev en förlorad dag ur dietsynpunkt. Törs inte räkna alla kolhydrater middagen innehöll. Å andra sidan så blev det ett pass i gymet i morse. Sprang 3 km först och körde sedan lite styrketräning, så jag gjorde nog av med en paltmiddag på kuppen....

Rattmuff på.....

Enligt almanackan kallas denna årstid sommar. Kan bara inte tycka att dessa blåsiga, gråruggiga dagar ska kunna tillhöra den ljuva årstiden. Några plusgrader under dagtid, bara ett par under natten. På vippen att det ska frysa till därute! Isande nordanvind. Hu....

Äppelträden är i alla fall i full blom och en armada tappra bin arbetar för fullt med att samla nektar. Dom blir väl varma av allt jobbande.

Hade tänkt städa ut all gammal växtlighet från växthuset och rensa rabatterna under helgen för att kunna så och plantera ut sommarblommorna. Tji fick jag. Har inte kunnat förmå mig till att vara ute annat än kortare stunder - väl påpälsad. tyvärr går det inte att ha tjocka handskar på när man ska jobba i jorden.

Har i alla fall fått ner hängpelargonerna i fönsterlådorna och några malvor och cosmeor i rabatten på baksidan. Håller tummarna för att vinden inte ska pina ihjäl dom stackrarna!

I vanliga fall brukar jag driva upp sommarblommorna själv. Startar försiktigt i slutet av februari med några lådor frösådd. Ett par månader senare brukar huset svämma över av småplantor. Förr bodde de i garaget under lysrör och trivdes så bra med det. Under senare år har plantorna utmanövrerats därifrån av diverse motordrivna tingestar..... Har inte hittat något bra ställe att ha de små liven på. Gästrummet är för varmt liksom hallen. Dessutom är det för liten yta för den mängd plantor jag behöver för att fylla ut rabatterna.

Hur som helst, årets sommarblommor blev begränsade till några lådor pålitliga tagetes och några eländiga astrar. De senare fick påhälsning av löss från en hibiskus vilket inte var så hälsosamt. Besöken hos stadens alla trädgårdsmästare har blivit många vid det här laget. Tur att det finns dom som är proffs på blomsterprakt!!

Dagens inköp blev bland annat en planta Kapkrusbär / Physalis. Testade en sådan förra sommaren för första gången. Riktigt kul! Lättodlad och gav gott om goda frukter. Den får bo inne på vår inglasade altan liksom en stor ampel med vit, dubbel hängpetunia. Ljuvligt vacker och doftar så gott!!!

Efterrätt

Någon har myntat uttrycket att barnbarn är livets efterrätt. Jag kan bara hålla med! Så ljuvligt det är att få följa de nya små familjemedlemmarna på deras färd mot vuxenvärlden....

Varje ålder har ju sin charm. Det lilla nyfödda knytet som man kan snusa sig fördärvad på. Några veckor senare när gensvar kommer på försöken till kommunikation. Upptäckarglädjen med krypperioden. De första stapplande stegen. De första orden. Funderingarna hos tvååringen. "Hjälpa-till-åldern".... Listan kan bli hur lång som helst.

Bland det bästa är alla goa kramar som delas ut. Hoppas det håller i sig länge, länge!!

Som mor- eller farföräldrar är det ju dessutom tillåtet att bara njuta av småttingarna - plocka russinen ur kakan. Huvudansvaret har någon annan.

Det senaste är när barnbarnen som bor några kvarter bort hittar till mormor och morfar själva och kommer cyklande för att hälsa på. Deras miner när de gjorde bedriften första gången var obetalbara. Det riktigt lyste stolthet om dem!

Det lär dröja innan senaste tillskottet på barnbarnsfronten - som just uppnått tvåmånadersstrecket - kommer cyklande. Hon bor tyvärr några mil bort. Så härligt att vi lever i en tid med kameror - både webb- och digital variant - och att bloggande blivit uppfunnet! Mellan besöken blir det många stunder vid datorn.

Vårrus nr 6

Så var det gjort - igen. Årets idrottsprestation avklarad! I nordlig snålblåst och kvicksilvret pekande på runt 10 grader (plus) sprang jag alla fem kilometrarna på 32 minuter. Fort gick det inte, men det var heller inte det viktigaste!

För mig är vårruset delvis en morot jag har för att motivera mig att konditionsträna under året. Det blir en hel del spinningpass och styrketräning under framförallt tidiga morgontimmar. Härligt att börja dagen i motionslokalen - tycker jag som förr var fruktansvärt morgontrött....

Vårruset är ju en riktig folkfest också! I år var vi över 5000 kvinnor i alla åldrar som på ett eller annat sätt tog oss runt den fina 5-kilometersbanan i Luleå. Efteråt delade vi i laget på en välfylld picknickpåse. Så gott!!
Läs krönikan i Norrbottenskuriren

Ska komma ihåg att skaffa en picknickfilt till nästa år. Och kanske ta med en termos med varmt vatten till en kopp värmande te.

Väl hemma igen hade min älskade man fixat värmande dryck och värmt bastun. Vilken höjdare som avslut på en trevlig kväll i hälsans tecken!

Skogsarbete

Jag och min man blev med skog förra hösten. Vi har i flera år funderat på att skaffa oss ett litet vedskifte för att få jobba med kroppen efter våra arbetsdagar vid skrivborden och dessutom få tag på ved, som är huvudvärmekälla i vårt hus. Ett par gånger har vi dessutom bjudit på skogsskiften som varit till salu, men dragit nitlott. Till slut lyckades vi!

Skiftet, som är uppdelat i fyra delar, ligger passande nog delvis i närheten av mina svärföräldrars stuga. Vi slår två flugor i en smäll när vi är där - arbete i skogen och besök i stugan.

Förra hösten började vi med att ta reda på vindfällen och annat som bara lämnats kvar i skogen efter en tidigare avverkning. Helgerna i oktober gick åt till detta. Resultatet blev ca 20 kubik prima ved = en knapp årsförbrukning som vi fraktade hem på vårt släp.

I april deltog vi i en studiecirkel med rubriken "Kraftsamling skog". Nyttigt för oss som är gröngölingar på området.

Sista dagarna i april hade snön smält såpass att det gick att börja jobba i skogen igen. Nu var det dags att gallra på en annan del av vår skog. Hela maj månad har vi tillbringat all ledig tid i skogen. Orken har ökat efterhand, men nog har vi somnat ovaggade tidigt på kvällarna efter en välbehövlig bastu - där vi jämfört blåmärken och blessyrer på alla möjliga och omöjliga ställen...

Vår motorcykel bytte vi under våren mot en fyrhjuling med timmersläp. Oj vad det ekipaget kan åstadkomma! Givetvis i samklang med en skicklig förare... Nu har vi kört fram all massaved och lite sågtimmer från gallringen. Kvar i skogen ligger en årsförbrukning ved, som vi ska ta itu med till hösten.

En rejäl hög ligger vid vägkanten vid det här laget. Vi känner oss ganska nöjda med vår insats! Nu börjar det se ut som det ska i en del av skogen i alla fall - och vi har fått rejäl motion på kuppen. Det ska bli mycket intressant att följa tillväxten i området framöver.

Sejgryta

- eller Johanssons frestelse...

Här i huset äts det minimalt med kolhydrater sedan en tid tillbaka. Fett är inget vi undviker däremot. Har tänkt bli av med några onödiga kilon på kuppen - och det verkar fungera. Beach 2009 - here we come!

Så här blev dagens middag:
Sejgryta med brysselkål och ärtor - 2 portioner.
4 hg sejfilé (helst egenfångad), 1 purjolök, 2 vitlöksklyftor, 1 klyfta vitkål, 2 msk kapris, 2 dl vispgrädde, 1 tesked Dijonsenap, 1 nypa (alt ½ tärning) grönsaksbuljong, salt, nymald svartpeppar, persilja.
Till servering: Brysselkål, gröna ärtor och tomater.

Löksorterna och vitkålen strimlas och fräses i smör några minuter. Häll på 1 dl vatten och en nypa grönsaksbuljong och låt puttra på svag värme ytterligare 5 minuter. Tillsätt fisken i tärningar, grädden, kapris och senap. Sjud i ca 5 minuter eller tills fisken är färdig - inte överkokt! Salta och peppra. Klipp färsk persilja över innan servering.
Tillaga under tiden brysselkålen och ärtorna. Rör i en matsked smör.

Dags att njuta!

Grattiskort

På scrapbookingfronten har det mest blivit kort tillverkade senaste tiden. Många födelsedagar - och så går de fort att göra jämfört med en hel albumsida.

Ljus och värme

Måndagkväll och klockan är snart 23:00. Solen skiner och det är nästan vindstilla. Fortfarande skön värme ute. Tänk om det gick att bevara denna ljuva årstid. Bortsett från myggen då förstås. Dom skickar jag gärna till behövande fågelungar någonstans långt bort i skogen...... Har redan fått mina första fyrtiofem bett - när jag sådde i trädgårdslandet under helgen troligen. Ilsket röda prickar på ben och armar. Kliar som bara den.

Fick tag på senaste numret av Scrapbookingtidningen idag. Inspirerande läsning som vanligt. Blir så sugen på att ta itu med nya projekt. Bilder finns i lager, så det är inte något bekymmer. Snarast är det tiden som inte vill räcka till för allt jag vill göra. Just nu måste trädgården få sin tid. Trädgårdslandet är färdigsått men rabatterna behöver mer omsorg. Ogräset frodas...
Ännu för tidigt att sätta ut sommarblommorna. Det kan ju fortfarande bli någon frostnatt. Får kolla långtidsprognosen på webben.

Har gått och väntat på livstecken hos mitt ömt vårdade Kaukasiska Valnötsträd en längre tid. Nu kan jag andas ut! Tre små knoppar växer på det lilla livet!!! "Trädet" - 30 cm högt - har varit täckt av ett berg av snö under vintern. Kanske tack vare det som det klarar sig här uppe i Höga Nord, men det tar ju sin tid att tina fram också.

Mitt bland tulpanerna står mitt älskade lilla träd. hoppas det inte lider av mindervärdeskomplex..