
Jag har tidigare berättat om att vi lever med naturen inpå knutarna. då menade jag utanför verandan och till och med utanför tomtgränsen, som är ca 10 m utanför verandan.
Dags för revidering. Mitt under vår måltid hörde äkta mannen en duns i golvet. Lokaliserade snabbt ljudet till en liten skogsmus som snabbt pilade iväg längs väggen och försvann i någon springa. Skönt - där blev vi av med den tyckte han.
Hi, hi sade musen. Skrattar bäst som skrattar sist. Så dök den upp i en hörna igen. Satt och putsade morrhåren och kikade på oss. Vi öppnade gentlemannamässigt dörren ut för den lilla objudna gästen. Lyckades efter lite trixande få den att pinna iväg ut i det fria. Puh sade vi och fortsatte vår avbrutna måltid.
En stund senare hördes den numera välbekanta dunsen igen. Nu kunde vi konstatera att samma mus hittat in igen i den goa värmen och åkt rutschkana på förnsterblecket. Frågan är om det är en frivillig handling - musen kanske har humor? Eller också är det helt enkelt halkigt så att de små mus fötterna inte får fäste på plåten.
Hur som helst - vi fann för gott att snabbt avsluta vår måltid och överge verandan för denna kväll. Hoppas att det finns annat som lockar vår lilla objudna gäst i fortsättningen....
Bilden är lånad härifrån
Hahahahaha! Så det kan bli!
SvaraRadera