fredag 11 oktober 2019

Roadtrip

Under ett par fina veckor i september bilade vi med goda vänner genom Moseldalen, Champagne och Alsace. Vi flög till Frankfurt där vi hyrde bilen.

Första anhalt var Bad Dürkheim där vi bokat första hotellnatten på ett centralt hotell. F ö lika dyrt att bo där som i Jokkmokk under vintermarknaden. Det som hägrade var årets korvmarknad. Lockade förstås min korvälskande man men också oss andra - där fanns inte bara korv. Utbudet av mat var stort och varierande och likaså dryckerna. Den köpsugne fick också sitt lystmäte stillat i mängder av marknadsstånd. Och så nöjespark för den som ville uppleva lite spänning. Stora mängder med besökare i alla åldrar men lugnt och städat.


Från korvälskarens Mecka till floden Rhen. Utforskade området under en dag då vi bland annat besökte Lorelei-klippan och spanade på borgar. Bodde en natt i Kamp Bornhofen, en liten by vid floden där vi kunde beskåda alla pråmar som gick i en strid ström i båda riktningar.




Så var det dags för nästa floddal - Mosel. Betydligt lugnare och mer avslappnad än den mer livliga Rhendalen. Vi bodde tre nätter i en fin lägenhet i Zell, i stadsdelen Kaimt. Hade en fantastiskt utsikt över Mosel och Zell med vinbergen i bakgrunden. Zeller Swartze Katz kanske är bekant. Ett vin som spelade en viss roll en gång i tiden för mig och min man.
Härifrån gjorde vi dagsutflykter både med bil och båt. Besökte vackra Cochem, klättrade upp till slottet i Beilstein och tog båten till Bernkastel bl a.







Från Tyska Mosel körde vi till Frankrike och Champagne. En resa på ca 4 timmar. Avstånden är inte särskilt stora för oss som är van vid andra förhållanden. Här installerade vi oss för tre nätter i en härlig lägenhet i centrala Epernay - Chmpagnens högborg.
En dag ägnade vi åt Reims med sin fantastiska katedral och besökte Pommery´s djupa källarvalv. Till och från Reims åkte vi längs route de Champagne, som slingrar sig genom små byar och stora vinfält. här pågick druvskörden för fullt.
Strosande längs Avenue de Champagne i Epernay gjorde vi förstås också och en del provsmakningar av de ädla dryckerna.










Näst sista anhalten på vår resa var Alsace. I Münster beskådade vi storkarna som håller till på taken. Ståtliga fåglar. Bodde en natt där och två i Kaysersberg, en liten trevlig stad längs route de vin. Besökte bl a Colmar, Riquewihr och andra orter med vackra korsvirkeshus - och intressanta vingårdar. Och så åt vi förstås Choucroute - surkål med fläsk och annat gott.










Tillbaka till Tyskland. Sista stopp innan hemresan var en natt i Heidelberg, den fina universitetsstaden och vår drottning Silvias födelsestad vid floden Neckar. Det gamla slottet, delvis restaurerat, som ligger på berget ovanför staden inrymmer bl a världens största vinfat, som rymmer 220 000 l vätska. Vinfatet på bild är det mindre av de två som finns på slottet.




På väg tillbaka till flygplatsen i Frankfurt hann vi med ett besök i gamla staden Worms, känd för sin stora Romanska domkyrka - och så Liebfraumilch då....



måndag 7 oktober 2019

Orange

Höstens färg  - och temat för veckans utmaning hos alltid inspirerande Sanna med bloggen Gemsweeklyphotochallenge.

Gårdagen tillbringades i stugan i härligt höstväder. Upprensning av gården inför vintern. Kärrade murkna vedrester och barkspill från timmersågning till en brasa. Fixade skydd i form av en stor gran till del av fågelrestaurangen. En stund i skogen gav lite lingon och några fina rimskivlingar.

Kameran hängde förstås med. Inte svårt att hitta motiv till veckotemat denna årstid! Rönnarna skiftar i allehanda gul/röda toner. Gillar kontrasten mot tallens bark. Smultronbladen lyser upp mot stenen.  På den murkna veden fanns någon typ av svamp - små lysande knallorange kulor och några större "tickor". Och så konvaljerna som tar avsked av sommaren med sina lockande bär.








fredag 4 oktober 2019

Längs Piteälven

Igår gjorde vi en härlig höstlig tur längs Piteälven i vår grannkommun. Körde via vackra Älvsbyn där första stoppet blev vid åsynen av åkrar med mängder av "traktorägg" som kontrasterade mot den ännu gröna åkern och höstfärgerna i bakgrunden - som stora hagelkorn.


Storforsen nästa med det vackra kapellet vid hotellet. Forsen som altartavla. Enkelt, stilrent och så stämningsfullt.

Gick längs den fint spångade dånande forsen. Mäktig trots att det inte är vårflod. Ännu mustiga höstfärger på omgivande vegetation trots att vindarna tyvärr redan har glesat ut lövverket. Härligt med många grillplatser och tillgång till torr ved.



 


Nästa stopp Benbryteforsen - en bit norr om Storforsen. Samma älv men här mycket djupare och smalare fåra. Och lägre fallhöjd.


På väg hemåt blev det en tur in i Vidsel där hjärtat på sandbanken värmer inombords och vidare längs södra sidan av älven och stopp vid den sista forsen - Fällfors. Lillasyster om man jämför med vilda Storforsen. Men vackert ställe att stanna på. Fint ordnat med grillplatser och fiskemöjligheter.



För övrigt har jag blandade känslor inför hösten. Så vackert med alla färger. Skördetid. Hög och klar luft. Men också väldigt vemodigt att säga adjö till sommaren och växtsäsongen. Vet ju vad som väntar - mörker, snö och kyla. Inte min grej. Och värre blir det med åren.
Blanda är veckans utmaning hos Sanna med bloggen Gemsweeklyphotochallenge

tisdag 3 september 2019

Honung

Årets honungsskörd är slungad och våra flitiga husdjur har fått sitt vinterfoder. Nu är snart kylan här och vi tror och hoppas att våra samhällen är så starka att de klara av att hålla värmen under den långa vintern. Nästa gång vi tittar till dem blir under vårvintern - sådär i mars -april - för att se om de varit ute och rensningsflugit. Första tecknet på att de klarat vintern.

Intressant hobby detta med biodling. Nytta gör de ju också dessa fantastiska varelser. Utan dem skulle vi inte få mycket att äta.... Och som bonus får vi honung. Detta fantastiska, naturliga livsmedel som inte bara är ett sötningsmedel för mat och bak utan har en hel del andra egenskaper bl  a medicinska.

Len är temat för Sannas fotoutmaning Gemsweeklyphotochallenge. Det är en egenskap jag verkligen tillskriver honungen som sådan. Och så blir man rätt len i munnen också vid direktkonsumtion :-)