När jag var 18 år kom en yngre kille fram till mig på gatan hemma i Östersund. Bockade och frågade - vet tant vad klockan är. Jag blev riktigt förnärmad. Minns exakt var och hur detta hände, det var verkligen inte en trevlig händelse. Tant var det sista jag ville bli kallad - då i alla fall...
Har just läst en intervju med Elin Ek, 34 år - och "tant". Tydligen är det inne nu med "tantsaker" Att gå på stickcafé (syjunta), baka muffins (cupcakes), lappa och laga, koka långkok (slow food), köpa begagnade kläder (vintage)..... Listan kan göras lång. Självklarheter för den som växte upp på den tiden då man ansåg det viktigt att hushålla med resurserna.
Hörde någon säga på stan att det finns för lite "satkäringar" numera. Sådana som höll koll på omgivningen och röt till när ungarnas testande och påhittigheter gick för långt. Tanter med civilkurage.
Är det bristen på sådana som gjort att det händer så mycket elände i vårt samhälle? Ungar som inte har någon som lär dem vad som är rätt och fel, vad som är ditt och mitt och hur man beter sig gentemot varandra.....?
Själv är jag 53 år och kanske en gubbe.
SvaraRaderaTant eller inte, ett trevligt inlägg har du här.
SvaraRaderaHälsningar från gubben SA
Hellre tant än förvuxen tonåring skulle jag vilja påstå.Det ligger något i påståendet att det är vi riktiga tanter som håller landet igång.
SvaraRaderaKram
Kerstin
Tror nog tantbegreppet har ändrats med tiden, som du skriver, vi är nog lite inne igen...*skrattar*, för mej är det då tantvarning på!!Jag har pelargoner både högt och lågt, novemberkaktus (men där fick jag lite på pälsen från en del bloggvänner, det är inte sååå mycket tantvarning där tydligen...), å ja...jag uppför mej nog som en tant ofta, med en räv bakom örat!! Sen behövs det absolut satkärringar, och tyvärr, där är jag alldeles för feg för att passa in. Å i vår stad (Örebro) har det börjat härja en otäck liga (tror dom) som mitt på blanka dagen går in och brutalt slår ned och rånar gamla damer i deras hem, och där tror jag knappast det räcker med en satkärring innanför dörren...hemskt!!
SvaraRaderaNjut av onsdagen vännen!!
Kram
Det är tydligen en milstolpe här i livet att bli kallad tant första gången. Jag kommer också ihåg när det hände. Det var vid trapporna från Dalagatan ner mot Torsgatan en lunchrast och jag gick i realskolan på Adolf Fredrik. Två smågrabbar som just frågade om tant visste vad klockan var. Jag och kompisen fnittrade gott när vi gick vidare.
SvaraRaderaPå den tiden var det tant och farbror, ni och titlar som gällde, så det var nog inte så konstigt att pojkarna sa det dom gjorde.
Jag frågade min 45-årige son hur ser en tant ut.
SvaraRaderaSvar: Hon har klänning i syntet, klimateriefrisyr (vad är det)och fotriktiga skor, hatt och håller hårt i handväskan.
Konstaterade att jag inte är tant. Det skulle vara det att jag håller hårt i handväskan, det finns de som vill lägga beslag på väskor..
Kram Viola
Tantdebatten rasar efter Elins nya bok!
SvaraRaderaMan är nog bara tant om man känner sig som sådan, och fn är jag långt ifrån detta.
Men tantpoliser skulle vi nog behöva lite fler av, som höll ordning på allt ofog.
Kram Karin
Jag måste erkänna.. att som
SvaraRadera45 åring med en dotter på 5, så säger jag ofta till henne då hon frågar på stan om olika kvinnor
"tanten har.. eller tanter gör.."
o.s.v. likväl som jag säger farbror och inte gumma/kärring eller gubbe.. För i barnens värld är vi ju tanter, tjejer är yngre och flickor det är ju barnen själv.
Så jag är en underbar tant !!! och JA jag river i ibland med vett och etikett, även om jag inte alltid vågar...
Ja, du... Jag tror det behövs tanter, gubbar "sat kärringar" och annat i samhället. Tror många blivit för "slappa" med sina barn, och ungdommar har inte nån respekt för äldre. Inte ens för folk som är några år äldre. Lite tragikst faktist.
SvaraRaderaSer ut att vara en Fantastiskt god nöt kompott på bilden där. =o)
Tant har varit ett skällsord länge, så det är ju på tiden att det får lite upprättelse. Tant har inte samma negativa klang som tantig, tycker jag.
SvaraRadera