lördag 11 januari 2020

Sur

Veckans tema hos Sanna associerade jag genast till begreppet "Surjämte", som min äkta hälft gärna kallar mig när han ska retas. Han vet mycket väl vid det här laget vart ordet kommer ifrån. Det handlar inte alls om att jämtar är sura = griniga. Från södra Jämtland drog bönderna med häst och släde över till Norska Röros för att sälja varor och köpa det som behövdes och ta med sig hem. Det var många mil som de färdades, delvis över blöta myrar. När de kom fram till Röros var de både blöta och kalla. Blöt på Jämtska = sur.
Tyvärr har jag inga egna bilder på dessa forbondefärder, som på senare år tagits upp igen av entusiastiska hästägare, inte bara i Klövsjö. Men titta på detta!

En annan variant av sur är förstås Surströmming. Något man gillar eller inte, beroende på var man växt upp och vilka traditionerna varit i familjen/släkten. För min del vandes jag tidigt att äta denna speciella anrättning. Turligt nog gäller detta även äkta hälften. När flyttlasset gick till Norrbotten och Boden följde traditionen med. 1989 när familjen kom hem från ett år i Indien och Pakistan bjöd vi in våra vänner till surströmmingsfest. Vi har vid det här laget firat 30-årsjubileum med samma gäng. En riktigt trevlig tradition vi skapat och kunnat upprätthålla trots uppdrag i fredsbevarande tjänst och annat.



15 kommentarer:

  1. Vilket härligt inlägg!! Intressant att läsa om forbönderna, det tackar jag för :) I mitt kylskåp står det en burk Oskars och väntar på att bli öppnad vid första bästa tillfälle :)

    SvaraRadera
  2. Vilken trevlig tolkning av veckans ord. Och med lite historia därtill. Gillas extra!
    Vad gäller surströmming så är jag i träningsstadiet och smakade i somras på Höga kusten en liten munsbit.Ja, jag tog faktiskt två för att testa. Detta var ute på Skeppsmaln, utanför Ö-vik. Där finns även ett litet surströmmingsmuseum så jag har öfrsökt att lära mig mer om denna sura fisk. Tyvärr varade smaken länge men jag kommer helt klart att göra om det. Vad även till Ulvön på besök så det finns hopp. Roligt med er surströmmingstradition.

    SvaraRadera
  3. Ja, detta var en fin tolkning; roligt att få veta och jag undrar om jag sett en släng av denna hästfärd i Röros i norska serien Der ingen skulle tru at nokon kunde bu. och Surisar ja, det gillar jag skarpt, jag lärde traditionen när jag bodde i Skellefteå. :-)

    SvaraRadera
  4. Intressant att läsa om forbönderna! Kan förstå att de blev sura, blöta, innan de kom fram. Surströmming är gott!

    SvaraRadera
  5. Jag har faktiskt aldrig smakat på surströmming, jag tror inte ens att jag har känt "doften".

    SvaraRadera
  6. Här var det minsann sura saker!
    Det är inget jag längtar efter, men jag äter det om jag blir bjuden. Nu är det många år sedan det begav sig, men Åke hade en kusin som var gift med en jämtlänning och de bjöd på surströmmingsskiva många år i rad.
    Ha en skön söndag!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
  7. Surströmming är inte riktigt min grej trots de färgglada, lockande burkarna! Intressant att få veta lite om forbondefärderna, har aldrig hört talas om dem tidigare.

    SvaraRadera
  8. Inte för att jag skulle våga äta surströmming (känt doften och det räckte ;) men så snygga burkar och färger, stort TACK för att du är med'KRAM

    SvaraRadera
  9. Att surjämte berodde på att de blev sura av sitt resande var nytt för mig, men jag har nog aldrig tänkt på varifrån det kommer tidigare. Så trevligt att fler fick med surströmming i veckans tema och du har då flera sorter att bjuda på. Det är intressant att prova olika sorter, de brukar skilja sig åt och även från år till år. Längtar redan till surströmmingssäsongen!

    SvaraRadera
  10. Intressant information om bönderna som blev sura när de drog in i Norge. Ja så var det Surströmmingen hahah vi blev bjudna på Oskars av våra Piteåvänner, vilket inte alls var så tokigt. Jakob åt två fiskar och själv blev det en.
    Indien Pakistan vänner, kan Herbert och Sickan vara två av dem?

    SvaraRadera
  11. Surströmming var en tradition hos oss också, men inte längre. I och för sig finns det surströmming att köpa tvärs över gatan här där vi bor i Torrevieja, men det blir inte alls samma sak att käka här som uppe i norr. Så nu var det många år sen vi åt den läckerheten - 2011, tror jag. Det var senaste gången vi var upp till Skellefteå igen :-)

    Snygg tolkning!

    SvaraRadera
  12. Jag kände till det om surjämtar. :-) Men roligt att läsa om det ändå. Surströmming hör inte till mina favoriträtter men gillar dina foton på surströmmingsburkarna.

    SvaraRadera
  13. Jag har aldrig ätit surströmming och inte heller känt den berömda odören men jag gillar ditt smeknamn! :O)

    SvaraRadera
  14. Jag har lärt mig uppskatta både surströmming och surkål. Surströmming är godare...även om det krävdes starka drycker första gångerna, nu går det lika bra med mjölk. Vilken samling du har där, är det bara "skådebröd" eller samlar ni för att äta upp dem? Surjämte hade jag inte hört om tidigare, men hade självklart trott att man anspeglade på sinnelaget!

    SvaraRadera
  15. Vad härligt det ser ut med den långa karavanen av hästar och slädar. Men kallt... Och så fick jag lära mig nåt nytt, sur-jämte. I höstas var jag på min första surströmmingsskiva. Fyra åt surströmming medan jag hade gjort en västerbottenostpaj åt mig själv och en till. Jag kunde knappt äta min paj för att det luktade så illa. Då satt vi ändå utomhus och de öppnade burkarna på andra sidan huset i en hink med vatten. Och hela nästa dag satt stanken kvar i näsan...
    Önskar dig en god fortsättning på året!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.