Längs stigen skrämde vi en trastmor som ruvade på ett ägg. Boet hade hon byggt i en grenklyka nästan nere vid marken. Undrar om någon stulit ägg av henne - för nog borde hon ha fler än ett??
Den här mossan tycker jag är så vacker - så mjuk att jag vill stryka den med handen. Att trampa på den känns som ett helgerån....
Det visade sig att våra små plantor klarat sig riktigt bra. Inga tecken på sorkangrepp och bara någon enstaka som blivit älgföda. Ett par renar strosade omkring i godan ro på hygget - verkade inte bry sig om att de fått människosällskap. Tror inte tallskott står på deras meny.
Så härligt att se de små plantorna växa för varje år. Det blir väl barnbarnen - eller kanske barnbarnsbarnen som får se dem fullstora en gång. Det tar ju bortåt 85 år......
Klicka på bilderna för större format
85 år från tallskott till planka -hur ser världen ut då. Jag satt ikväll och tittade på progammet Sverige för 100 år sedan. Människorna som levde då kunde nog inte i sin vildaste fantasi se den värld som är nu.
SvaraRaderaVad härligt att gå så där i vildmarken och ha djurlivet in på sig.
Kram Viola
Ja skog får man planera för ett par generationer frammåt.
SvaraRaderaKanske trastungarna redan hade lämnaat boet. Här har dom börjat hoppa omkring överallt.
Inte undra på att folk nästan tog livet av sej när Gudrun drog fram för ett antal år sen!! Åttiofem år, det är som du skriver flera generationer innan man ser en fullvuxen tall av plantorna.
SvaraRaderaVa´mysigt med renar!! Det är man inte bortskämd med...
Fina bilder!!
Ha´en skön kväll!!
Kram