Någon har myntat uttrycket att barnbarn är livets efterrätt. Jag kan bara hålla med! Så ljuvligt det är att få följa de nya små familjemedlemmarna på deras färd mot vuxenvärlden....Varje ålder har ju sin charm. Det lilla nyfödda knytet som man kan snusa sig fördärvad på. Några veckor senare när gensvar kommer på försöken till kommunikation. Upptäckarglädjen med krypperioden. De första stapplande stegen. De första orden. Funderingarna hos tvååringen. "Hjälpa-till-åldern".... Listan kan bli hur lång som helst.
Bland det bästa är alla goa kramar som delas ut. Hoppas det håller i sig länge, länge!!
Som mor- eller farföräldrar är det ju dessutom tillåtet att bara njuta av småttingarna - plocka russinen ur kakan. Huvudansvaret har någon annan.
Det senaste är när barnbarnen som bor några kvarter bort hittar till mormor och morfar själva och kommer cyklande för att hälsa på. Deras miner när de gjorde bedriften första gången var obetalbara. Det riktigt lyste stolthet om dem!
Det lär dröja innan senaste tillskottet på barnbarnsfronten - som just uppnått tvåmånadersstrecket - kommer cyklande. Hon bor tyvärr några mil bort. Så härligt att vi lever i en tid med kameror - både webb- och digital variant - och att bloggande blivit uppfunnet! Mellan besöken blir det många stunder vid datorn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.