Tomt i huset

Vår älskade hund Ruffa har tassat vidare till hundhimlen idag. Så tomt det är här hemma efter henne! Inget knarr hörs från hundkorgen längre. Inget trampande runt köket vid matdags. Saknar till och med alla torrfoderkulor hon spred omkring sig - bra att ha vid sämre tider?

Ruffa uppnådde den aktningsvärda åldern 16 år och 3 månader. Inte många vorsthrar som blir så gammal, så vi har fått förmånen att ha henne länge hos oss. Hon var en av Gaisas (vår första strävhåriga vorsteh) valpar i andra kullen - vår egen uppfödning. Härligt att ha fått följa Ruffa från födseln, uppväxten med kullsyskonen och framförallt med mamma Gaisa. De två hade väldigt skoj ihop. Dessutom lärde kloka Gaisa sin valp väldigt mycket om hur man ska bete sig som hund hos husse och matte.

Ruffa har varit en väldigt lättlärd och följsam hund. Trevlig att jobba med. Under åren har det blivit många turer i skogen på jakt efter gråfågel och på fjället efter ripa. Fanns det bara fågel i markerna så visst hittade Ruffa dom!

På hemmaplan har hon älskat att ligga på altanen och njuta av solvärmen. I yngre da´r hjälpte hon gärna matte att gräva i rabatterna. Några hyss måste man ju få ha....

Inte ens när husse glömde henne ute på gården efter lunchrastningen drog hon iväg på turné. Tålmodigt väntade hon i flera timmar vid altandörren. Till slut gick hon runt huset och fick syn på grannen. Dit gick hon och beklagade sig - och blev äntligen insläppt i vårt hus.

Som pensionär har hon lärt sig åka skoterpulka. Efter lite tveksamheter i början så blev det ett av Ruffas största nöjen. Ofta egen pulka bäddad med renskinn. Lycka!!! När vi hittat vårt Shangrila för dagen och grävt vår solgrop i snön så har hon varit den första att parkera - på renskinn givetvis.

Till slut - efter ett mycket långt och som vi tror bra hundliv har Ruffa lämnat oss.

Vi saknar henne så...