Utmaning nr 16 i Skrivpuff
Eva hade ett roligt och inspirerande jobb där hon fick utlopp för sin inneboende skaparlust och kreativitet. Fick använda den kunskap hon förvärvat genom gedigen utbildning, men framförallt genom många års olika erfarenheter. Allt det hon hade med sig i ryggsäcken från tidigare arbetsplatser.
När ekonomin blev sämre blev det oundvikligt med neddragningar. Flera tjänster skulle bort och hennes tjänst var en av dem som var i skottgluggen. Tillhörde inte någon nödvändig eller tvingande verksamhet fick hon veta.
Uppsägningen kom med posten en fredag. Även om det var väntat var det den sämsta dagen att få ett sådant besked på. Den helgen kändes livet som ett stort svart hål. Eva hade knappt orkat kliva ur sängen. Vad skulle hon nu ta sig till? Vem ville anställa en 55-plussare? De arbetsgivare som fortfarande anställde nytt folk ville ha 25-åringar med ”gedigen utbildning och minst 10 års erfarenhet…” Hur det nu kunde gå ihop.
Hon släpade sig till arbetet på måndagen. Allt gick som i ultrarapid. Chefen tittade in och beklagade situationen. Arbetskamraterna var alla drabbade på ett eller annat sätt av neddragningarna. Den som fick behålla jobbet skulle få en tyngre arbetsbörda. Samma jobb skulle göras, men av färre anställda. Det var ingen lysande framtid för någon. Inte mycket blev gjort under dagen. Fikarasten, som brukade vara så fylld av glada skratt, var allt annat än en munter tillställning.
Ett par dagar senare fick Eva ett telefonsamtal. Det var en av hennes tidigare arbetskamrater som ringde.
-”Jag har länge funderat på att starta ett företag. Nu tänker jag komma till skott. Och behöver en kompanjon. Din kompetens inom omådet är unik i detta sammanhang och jag vet att vi skulle komplettera varandra väl. Vad säger du………?.”
Det han sade lät som ljuv musik i hennes öron. Distansarbete, resor, styra arbetstiden själv. Hon var tvungen att nypa sig i armen för att övertyga sig om att hon inte drömde.
Erbjudandet hade inte kunnat komma lägligare. Och inte vara bättre.
Idag har jag en 0,6 tjänst där vi förr var 8 pers. Känner igen situationen dock. Ingen har tyvärr ringt ännu och befriat mig.
SvaraRaderaBra skildrat.