I morgon ska vi avnjuta årets surströmming tillsammans med en samling goda vänner för 20:e året i följd! Samma härliga gäng bestående av totalt sju familjer- de flesta har hängt med från 1989, då allt började med en delvis inglasad altan.
På den tiden var det inte så vanligt med "pensionärskuvöser". Vår variant kom till på grund av att vi frös som hundar efter att ha vistats i varmare trakter under ett år. För att kunna överleva den Svenska sommaren så fick det bli en inglasning som skydd för vinden och med infravärme som nödvändig värmekälla. Dörr var det inte tal om då. Jag lade in mitt veto mot en sådan. Då kunde vi lika gärna sitta inomhus. Sommaren därpå upphävdes detta veto och med en skjutdörr blev inglasningen vårt paradis - förskonad från elakheter som mygg, nordanvindar och regn.
Inglasningen blev så pass rymlig att den lämpade sig för ett större sällskap. Surströmmingsfesten var grundad. Då hade vi givetvis med alla barn, så det var en ansenlig skara som samlades lördagen efter surströmmingspremiären.
Så har alltså skett i 20 års tid nu. Fortfarande har alla samma äkta hälft som då! Bara det är ju ovanligt numera. Något år har tidpunkt ändrats på grund av FN-tjänst och dylika störmoment. Vi har faktiskt lyckats med konststycket att få tag på årets strömming någon helg före premiären genom att vädja hos handlaren om förståelse för vår viktiga tradition...
Hela batteriet av olika strömmingsfabrikat finns med, liksom egenhändigt tillverkade eller hemburna snapsar. Intressant att jämföra. Hittills har det inte skrivits några vetenskapliga rapporter.... Det sjungs visor med stor bravur - texten i häftena har med åren blivit större och större av någon anledning. Någon form av spel blir det också, ofta så sent så att det krävs starka lampor för att vi ska kunna urskilja kubbar eller bollar i gräset.
Hösten är här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.