lördag 18 januari 2014

Tillsammans

Du och jag.
Alltid.

Var tanken.

Det är inte lätt att vara en närstående till en som drabbats av den fruktansvärda Alzheimers sjukdom. Att se sin livskamrat - eller förälder - bit för bit försvinna in i en dimma som aldrig lättar. Bara blir tätare. Allt eftersom tappa alla de förmågor som funnits. Bli barn på nytt - men ändå inte. 

Två händer. 
Trygghet i en värld av kaos.....








Fototriss - Tema: närgånget

38 kommentarer:

  1. Det är verkligen en otäck sjukdom som drabbar även närstående på ett påtagligt sätt.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Vilka underbara bilder ger värme mitt i allt elände.
    Ha det bra/Kram

    SvaraRadera
  3. Ömhet och värme, det är vad jag upplever i dina bilder! Underbart vackert!
    Ha en bra dag!

    SvaraRadera
  4. En fruktansvärd sjukdom. Du förmedlar verkligen en känsla i de här bilderna som är speciell och mest gillar jag tredje bilden.

    SvaraRadera
  5. Oj så starkt så fint mitt i allt det förfärliga som det innebär. Dina bilder är så fina..budskapet är just som jag skrev..starkt!

    SvaraRadera
  6. En sorglig sjukdom, närheten i det hela är vacker, fint fotat och illustrerat.
    AX

    SvaraRadera
  7. Fina, ömsinta bilder som förmedlar värme. Fin tolkning av temat.

    SvaraRadera
  8. Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Fin tanke med din triss.
    Ha en fin söndag
    Kram Meta

    SvaraRadera
  9. Fint bidrag med mycket värme och känsla.
    Det är så många som drabbas både direkt och indirekt av denna meningslösa åkomma.

    SvaraRadera
  10. Så bra du har tolkat temat.
    Och dina fotograferade händer blir verkligen en bild av denna så
    hemska sjukdom.
    Har jobbat med dessa människor som drabbats och sett skräcken i deras ögon,
    och förtvivlan i dom närståendes ögon.

    Tjing från rantamor.

    SvaraRadera
  11. Den absolut vackraste trissen av dem alla!
    Den är inte bara "närgången" i temat ( på ett bra sätt) men den kommer hela vägen in i hjärtat - så "närgånget" det bara kan bli, och jag blir berörd!
    Vackert!

    SvaraRadera
  12. Det är verkligen talande när man kallar den "de anhörigas sjukdom". En vidrig sjukdom. Vad fint du har fått till det med dina bilder till.

    SvaraRadera
  13. Inte bara så fina, varma och inte minst talande bilder utan en väldigt tänkvärd text också. Kan bara hoppas att den som drabbats av Alzheimer är lycklig i sin lilla värld. Det är ju mest de anhöriga som lider...

    SvaraRadera
  14. En fin tolkning, med berörande text.

    SvaraRadera
  15. Jag vet hur du menar! Min pappa fick alzheimer redan innan han fyllde 50 år, han var sjukskriven redan på sin 50 årsdag. Han blev 61. Han led aldrig, han vart bara gladare och gladare eller kanske barnsligare... Men en ständig passning. Avlastad på dagarna var mor. Endast 3 dagar innan han lämnade oss var han på ett hem där han hade en bädd... Mycket tänkvärda ord och mycket passande bilder. Jo jag har en jägarvante när det biter i :)

    SvaraRadera
  16. Så svårt det måste vara. Men som din bild visar så är den mänskliga kontakten något som inte försvinner - jag tror att vi kommer ihåg det även när vi blivit dementa och inte kommer ihåg något annat. Tror jag.

    SvaraRadera
  17. En verkligt rörande och fin triss i både ord och bilder. Sätter fart på mina tankar och minnen jag oftast förtränger kommer fram...

    SvaraRadera
  18. Det er det vakreste bidraget jeg har sett.
    Takk.
    Ha en god kveld.
    Mormor

    SvaraRadera
  19. Usch vad hemskt! Fina bilder och en hemsk sjukdom! Fin tolkning! Vacker!

    Ha en fin vecka!

    SvaraRadera
  20. Väldigt vackra bilder och tänkvärda ord. Har upplevt det ett par gånger med närstående inom familjen. Det är verkligen tärande att se.....
    Kram i massor!

    SvaraRadera
  21. Jag känner igen det alltför väl. Det finns inga trevliga sjukdomar. Så finns det varianter som drabbar de närstående extra hårt. Detta är en sådan sjukdom. Bit för bit som försvinner från en personlighet. En kär vän. En människa. Fina bilder och en text som berör. Kram Bosse

    SvaraRadera
  22. Så fint tolkat - blev varm av din triss. Här var det närhet och närgånget i positiv bemärkelse.

    (Har du problem med att komma in på min sida och om du vill får upp banned, så skicka ditt ipnr till mig så får jag hjälp att lösa upp. Du kan hitta ipnr på http://www.ipnr.nu sen skicka det bara till mig på ingbrittpost@gmail.com)

    SvaraRadera
  23. Inser hur ytlig min egen triss var. Dina bilder och text väcker minnen som jag trodde jag hade lyckats gömma undan.

    SvaraRadera
  24. Vilka underbara bilder! Mänsklig kontakt är det viktigaste som finns.
    Tack för din känsliga triss.
    Vid 85 börjar man tänka på .... lite av varje, som man inte tänkt på tidigare.

    Ruth i Virginia

    SvaraRadera
  25. Vilka fin fin stämning du har åstadkommit med dina bilder

    SvaraRadera
  26. Så vackert och tänkvärt. Vi behöver leva i nuet och ta vara på varandra bättre än vi gör. Kärleksfulla bilder.

    SvaraRadera
  27. Vad fint du skrivit, en hemsk situation när någon finns men ändå inte.

    SvaraRadera
  28. Helt enastående bilder och en sorgesam tänkvärd text. Ett tungt väldigt vackert bidrag.

    SvaraRadera
  29. Blev så tagen av ditt inlägg att jag glömde svara på frågan om hur man gör en bildserie. Det är enkelt i Wordpress där det ligger med som en gallerifunktion, kanske har du något motsvarande i Blogger.

    SvaraRadera
  30. Såå vackert, vemodigt, kärleksfullt och jättefina bilder.

    SvaraRadera
  31. Vackert och vemodigt och sorgligt.....

    SvaraRadera
  32. Tack för den fina kommentaren! Ja, vi har en fantastisk tid framför oss! :)
    Fina bilder du bjuder på. Klockren tolkning! :)

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.