Nykomling

Utmaning nr 12 i Skrivpuff

Det var dags för avfärd. Seb och Luke hade efter många om och men infångats och satts i transportburar i minibussen. De var inte alls trakterade av att sitta instängda på det sättet. Visade detta genom att krafsa frenetiskt på bursidorna och gny högljutt. Tack och lov var det inte mer än drygt ett par timmars färd till deras – förhoppningsvis - nya hem. Transporten var nog det minsta problemet.

Vargflocken – eller vargfamiljen – består av en hane som slagit sig ihop med en tik från en annan familj. Detta alfapar får en kull, mellan 5 – 10 valpar, per år, Utbölingar välkomnas inte, vilket innebär att med tiden blir alla individer i gruppen nära släkt med varandra. Ingen incestspärr finns.

Det var bland annat detta problem denna djurpark hade råkat ut för. Något hade gått fel hos vargfamiljen. De hade fått alltför få ungar de senaste åren och många hade dött under den första, känsliga tiden. De behövde verkligen få förstärkning. Eller snarare ett nytt alfapar. De gamla hade gjort sitt. Fritt levande i skogen skulle den lilla flocken ha dukat under för länge sedan.

En hona hade de löfte om att få köpa från annat håll. Och nu var hanen på väg. Med en ”kompanjon” dessutom. Måtte detta projekt gå i lås. På sätt och viss var man ju på väg att göra våld på naturen....

Minibussen svängde upp utanför hägnet. Burarna lastades ur. Planen var att man skulle släppa in Seb och Luke i en större förgård först, bredvid hemmaflockens hägn, så att vargarna fick se och lukta på varandra innan de konfronterades på allvar. Sedan skulle flocken slussas ut till nykomlingarna. Så långt bort från sitt eget revir som möjligt.

Liza öppnade burdörrarna med händer som skakade av spänning.

– ”Visa nu Seb, vilken klok varg du är” viskade hon.