Sända ut signaler

Utmaning nr 8 i Skrivpuff

Jag hade lovat dagisbarnen att ta med mig min lilla spanielvalp Ludde en dag så att de skulle få träffa honom. Han var bara tolv veckor gammal och givetvis den sötaste valpen i hela världen.

Han fick följa med mig till jobbet efter lunchrastningen. Glad i hågen följde han med matte mot nya äventyr. Ludde var väldigt social och älskade särskilt alla människor han träffade. Inte så konstigt kanske - de blev ju så charmade av den lilla krabaten. Pratade med honom, busade och gosade. Andra hundar var han däremot lite skeptisk till, avvaktande och mer försiktig.

Ludde fick vara på mitt kontor en stund och barnen fick komma dit och hälsa på honom. Han hälsade glatt på alla småttingarna och delade ut blöta pussar till dem som inte höll sig på avstånd. Svansen gick som en propeller på honom hela tiden. Några av barnen vågade ha dragkamp med honom om en "bustrasa" - så skoj!

Så kom en mamma som skulle hämta sitt barn in i rummet. Helt plötsligt for den nyss så glada, livliga valpen in under min stol, gnällde och tryckte sig mot mina ben. Detta var en mycket oväntad reaktion. Så hade Ludde aldrig betett sig förut.

Det visade sig att denna förälder var rädd för hundar, även små vänliga valpar. Signalerna hon sände om detta uppfattade Ludde direkt.

- "Jag tycker om barn jag" sade hon menande till mig.