- blir jag när jag tänker på hur orättvis fördelningen av resurser är nu, år 2010, i vårt kära Sverige. En del har överflöd och andra har knappt mat för dagen. Vad finns det för mening med det?
Är någon verkligen värd flera hundra tusen i månadslön? Kan inte finna någon som helst logik i detta. Lycka är inget man köper för vare sig kronor eller dollar. Man kan ju inte mer än bo och äta gott. Och åka på semester då och då.
Inte undra på att det är så dyrt att leva för oss vanliga dödliga när potentaterna ska så stor del av kakan. Önskar jag vore en modern Robin Hood. Då skulle jag se till att pengar och annat hamnade hos dem som verkligen behöver dem för att kunna leva ett drägligt - och värdigt - liv.
En del pensionärer till exempel. Särskilt kvinnor. Hur kan det kännas att behöva vända på varenda korvöre? När hyra och el är betald finns inte många sekiner kvar till mat - och ännu mindre till kläder. Är man dessutom i behov av läkarvård och mediciner så är det riktigt eländigt.
Då blir det alldeles för mycket månad kvar i slutet av pensionen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.