Jag blev störtförälskad i Lars-Olof Hallbergs bok "Gården på fjället" när jag såg den hemma hos en bekant för ett tag sedan. Köpte den direkt och sedan dess ligger den framme på ett bord. Jag läser några sidor om livet på gården. Påminner förstås en hel del om hur det var i Sydjämtland när jag var barn. Och framför allt så njuter jag av de fantastiska bilderna! "Välkommen till paradisets farstu! Hit går inga vägar - men med fotvandring eller skidor över myren kommer man fram.
Under sju års tid har fotografen Lars-Olov Hallberg följt livet på Lillhärjåbygget, en gård i hjärtat av Härjedalen. I boken berättar han om ett annorlunda liv fjärran från storstadshetsen. Här lever ägaren Karin Eriksson tillsammans med sin familj och med de fjällnära korna, utan elektricitet och moderna bekvämligheter. Jordbruket drivs på urgammalt vis i samklang med naturen. Varje år flyttar familj och kor upp till fäboden under sensommarens varma veckor.
Lillhärjåbygget utsågs 2002 till kulturreservat, vilket innebär att gården kommer att finnas kvar och drivas på samma sätt även i framtiden. I boken skildras vardagens arbete i den unika miljön i text och bilder på allt från storslagna naturvyer till enkla arbetsredskap.
Hallberg har följt Karin Eriksson och hennes familj och alla djuren genom snö och ljusa sommarnätter, slåtter, fäbodliv, kalvning och slakt. Med fantastiska foton och insiktsfulla texter berättar han om familjens annorlunda liv i väglöst land i början av 2000-talet."
Vilket mästerverk!!
En bok att bli hänförd av, tycks det. och tänk att det ännu finns såna kvinnor och liv i samklang med naturen.
SvaraRaderaMen jag undrar, hur mysigt är det att ställa sig vid en vak och klara av stortvätten för hand denna årstid, till exempel? Visst kand det vara vackert och mysigt att läsa om ett liv utan bekvämligheter, jag tror säkert att boken är jättefin, men jag skulle aldrig vilja leva ett sånt omodernt liv själv.
SvaraRadera