Jag har ett speciellt förhållande till kossor. De väcker många känslor hos mig!När jag var liten höll jag ofta till i grannens ladugård. Mockade, tvättade, mjölkade kor och pratade om livet med Julia. Beundrar henne för att hon orkade ha mig med i ladugården! På somrarna höll kossorna till i sommarladugården en bit uppåt skogen. Så skoj det var att få följa med Julia på kvällen och släppa in korna som stod och väntade vid grinden, ivriga att få bli mjölkade och få en natts vila efter en skön dag på bete i skogen.
Efter att mjölkningsbestyren var överstökade skulle mjölkkrukorna dras på en kärra ner till bäcken för att kylas. Vi hade en stående beställning på tre liter mjölk. När hämtaren var färdigkyld skummade mamma av flera deciliter tjock grädde. Ekologiskt så det förslog och opastöriserat...
Lika mycket som jag gläds åt att se kor ute på bete på ängar eller i skogen runt fäbodvallarna, lika beklämd blir jag över att höra att många inte får vistas utomhus över huvud taget! Jag gillar mjölk, men jag vill att den komma från lyckliga kor!
Hos Tisdagstema finns fler tolkningar på temat känsla
Inte så vanligt se kor ute så här års. Hoppas att de är lyckliga över att få lite frisk luft emellanåt.
SvaraRaderaJag har också minnen från min barndom med kor, så jag kan känna igen mig i det du skriver.
SvaraRaderaMen ska kor vara ute i snön...kanske mjölken fryser ...burr...
Ha d gott,
Kossor är barndom. Sommar på landet...
SvaraRaderaUnderbart =)
Hoppas bara att du inte gick in i den där hagen bland alla ungtjurarna!
SvaraRaderaNä Cici - jag höll mig på behörigt avstånd.
SvaraRaderaBilden togs i söndags. Minus 5 grader, sol och ljuvligt väder. Tror inte att tjurarna frös. Korna fanns i en hage lite längre bort, utom räckhåll för mitt zoomobjektiv.
En fin bild på kossorna. Det väcker minnen hos mig också. Dom ser ut att ha det bra därute i friska luften.:)
SvaraRaderaKossor ... jag har nog inte så bra förhållande till dem, vi hade kor hemma när jag var liten och de skulle tas till olika hagar, mjölkas och utfodras. Värst var väl att vi råkade ha en utbrytarko bland de andra, beskedliga - den rymde från hagen och tog med sig resten också, oftast till grannens grönsaksland. Och oftast mitt i natten. Och allra oftast när det regnade. Nej, kor är jag inte så mycket för. Men bilden är fin!
SvaraRaderaYes yes yes - barndom så att det "bara skriker" :-)
SvaraRaderavilka minnen du väcker med ditt fina bidrag...kossor i snö hade vi dock inte.
Och tänk "kosläppet" på våren kommer jag särskilt ihåg och att man numera åker till bondgårdar för att titta på detta är fantastiskt!
Ha en skön onsdag!
Hejsan!
SvaraRaderaOch tack för kommentaren du lämnade i min blogg igår.
Jag hade tillfälle att besöka en lagård då och då när jag var liten, och jag minns det som en väldigt rofull plats - t o m när det var mitt i mjölkningen. Det var ju inte så många kossor som skulle mjölkas, och bondparet som hade dem hade ju tid att pyssla om dem lite grann samtidigt. På senare år har jag vid några tillfällen varit inne i en stor lösdriftsanläggning med robot som sköter mjölkningen - och tyvärr blir man inte imponerad "på rätt sätt" av det... :-/
Ha en fin dag!! :-)
Så härligt för dessa kossor att få komma ut en stund på dagen.
SvaraRaderaJag är också svag för kor dom ser ju så snälla ut;-)Fin bild.
SvaraRaderaKossor är fina! Men gillar de snön? Ser kallt, men vackert ut på din bild...
SvaraRaderaJust den fotosidan du tipsar mig om har jag nyss hittat och det finns säkert fler. Men det hade varit kul att gå en kurs i ‘verkligheten’, det blir ett givande o tagande på ett annat sätt. Tack för tipset i alla fall. :-)
Anmaja
Åh fina, korkade, söta kor! Älskar att de är så nyfikna och fega samtidigt! Älskar den där tjocka ljumna mjölken man fick som lite på vännens bondgård.
SvaraRaderaTack för ditt lilla besök.
Kram.